Jag ska börja med att berätta att jag inte alls vet hur den reflektion mina lärare önskar ska se ut.
Det är för mig något helt nytt detta och jag hoppas därmed att ni håller tillgodo med mitt kanske dåliga sätt att skriva denna text på.
Till att börja med tänkte jag faktiskt göra något annat än bara det som mina lärare bett om, nämligen lägga ut det som jag skulle skriva ner efter att ha läst del I i Lärare av imorgon.
Om någon tycker att det är för svårt att hitta det som är relevant på denna bloggen så hojta och kom med förslag på förbättringar.
Men det som jag tar med på denna är sådant som jag själv tycker är relevant för mig och min utbildning.
Jag skriver helt enkelt ner det jag fått i uppgift att göra oavsett om det är meningen att det ska vara med här eller inte, av den orsaken att det lättare arbetas runt i min hjärna om jag får ner det i text.
Även om texten i sig kan vara snurrig.
Det som skrevs ner efter att ha läst del ett då.
Man ska ju komma till sak också.
Texten som kom ner var denna helt oredigerad:
Elever bidrar själva till nivån på undervisningen.
Håller de sig lugna kan de få arbeta med mer utmanande uppgifter och lär sig då mer om ämnet, om klassen å andra sidan är stökig så läggs mer energi åt att försöka få till en någorlunda arbetsro och detta medför korta och lätta upgifter som inte ger någon egentlig stimulans och dåligt med kunskaper.
En ond cirkel bildas.
Exakt vart i boken jag läste det som handlar om ämnet minns jag inte och det är väl egentligen inte relevant, utan det som är relevant är min tanke kring det hela, åtminstonde för mig.
Men jag ska förklara närmre vad jag tänkte när jag skrev och försöka utveckla tankegången lite.
Det står nästan samma sak i boken som det jag fick skrivit ner.
Jag tyckte det var intressant och började tänka tillbaka på min skolgång, så som jag många gånger gör under tiden jag läser mina böcker i ämnet.
Jag kände efter och kom fram till att jag många gånger var extremt uttråkad under lektionstid och när jag var uttråkad så försökte jag hitta någonting - vad som helst, som kunde stimulera mig annat än att bara sitta rätt upp och ned i skolbänken och stirra.
Orsaken till att jag var uttråkad var så simpel som att lektionen var tråkig och inte gav mig någon stimulans, inget att tänka på, inget att göra som tog upp min tid och min hjärna.
För lätta uppgifter, för pratglad lärare som malde på utan någon egen entusiasm för ämnet, för tråkigt ämne som jag inte såg vitsen i.
Resultatet blev att jag gjorde annat.
Ifrågasatte läraren, klottrade i böckerna, pratade med bänkkamraten.
Detta orsakade störning för andra elever som kanske hittade någon typ av stimuli i lektionen (även om jag personligen har svårt att tro att någon kunde finna det intressant).
Detta medförde att det blev stökigare och stökigare, även om jag personligen inte tar åt mig hela "äran" för detta.
Läraren fick svårare att hålla ordning och blev om möjligt ännu tråkigare.
Stackars lärare tänker jag idag...
Men så fanns det lärare som fick lektionerna att bli intressanta, till och med de tråkigaste ämnen kunde bli intressanta och roliga om bara läraren själv visade lite entusiasm för ämnet.
Då satt man där som ett litet ljus och fick faktiskt något som kändes vettigt att göra.
Det var då man faktiskt lärde sig något och inte bara gjorde det absolut nödvändigaste för att "klara sig".
Man blev själv engagerad.
Engagemang smittar av sig!
Ett humör, ett intresse och ett sätt att förmedla dessa på ett bra sätt är mer värt än själva kunskaperna i ämnet en lärare försöker lära ut.
Kunskapen om ämnet kan man ju få tillsammans.
Men en lärare hinner ju också samla på sig mycket kunskap om ett ämne om det intresserar denne.
Därmed är det minsta bekymmret - hur mycket läraren faktiskt kan om ämnet, eftersom det kommer automatiskt vid ett intresse för det.
Det jag ovan försöker förklara på mitt ganka röriga sätt är att det bildas cirklar.
En lärare som "gett upp", är oengagerad i eleverna eller lektionerna som inte visar något eget intresse för det hela, skapar en klass som känner det samma.
En ond cirkel drar igång.
Men om läraren däremot känner ett engagemang, är intresserad, pigg och glad så drar denne lärare med sig klassen automatiskt och får på så sätt en klass som är lätt att hantera och som mer än gärna tar till sig det som läraren försöker förmedla.
En god cirkel skapas.
Denna goda cirkel är väl det som alla egentligen önskar sig både elever och lärare.
Tyvärr är dessa lärare en minoritet, vilket även går att utläsa ur bokens första del.
En lärare behöver inte vara dålig för att de inte klarar av att få med sig eleverna, men om läraren inte vågar testa nya sätt för att försöka bryta den onda cirkel som kan skapas så blir läraren dessvärre dålig.
Hoppas nu att ni orkat ta er igenom denna text och kanske hittat något som kan dra igång era hjärnor istället för att tråka ut er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar